Efter att ha landat lite hemma och överösts av kärlek och närhet från familj och vänner ska jag berätta om mina dagar i Peking.
1 oktober Peking dag 1
Halv tre rullar vi in på stationer, tåget mitt emot oss är fullt av Kineser, de glor, vinkar och skrattar, vi glor vinkar och skrattar, fotoblixtrarna smattrar. Vi tar sikte mot Exit, eller dras med i strömmen, det är bara att glömma att försöka gå åt ett annat håll, en mänsklig våg som suger med sig alla. Pratar snabbt med alla från tåget under vägen mot utgången och lovar att vi ska ses igen, den mest klarsynta, flickan på tåget säger "Jag älskar dej, men vi kommer aldrig ses igen" Kanske, kanske inte.
Utanför stationen letar vi efter en taxi och gjorde det första Big No, vi gick med en man som raggade upp oss och tog hans svarttaxi. (Han är första personen jag sett som hade två naglar bredvid varandra på tummen!) Efter att ha överlagt en kort stund, vi såg den långa, långa kön som ringlade sig till de offentliga taxibilarna och kollade på klockan, vi hade nu bara en knapp halvtimme på oss att ta oss från stationen till Ls tandläkartid och gud vet hur lång tid det skulle ta. Vi satte oss så i bilen och fick sällskap av Felix och Kajsa, M skulle ta sig själv till hotellet. Efter att ha släppt av Felix och Kajsa blev jag orolig, hon som körde taxin pratade ständigt i telefon och vi körde och körde, enligt mannen på tåget skulle tandkliniken ligga nära stationen, men vi körde och tiden gick, jag var helt säker på att hon plannerade att dumpa oss hos mannen-med-två-naglars kumpaner och funderade på vilket numer jag skulle vara beredd att ringa, Pappa? SOS? James (vår kontakt i Kina)? men vad skulle jag säga? "Jag håller på att bli ihjälslagen i Peking" Jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig mer ta svarttaxi mer, i alla fall inte i Peking.
Efter tjugominuter, som kändes som två timmar rullar vi i alla fall upp på ingången och jag drar en djup suck av lättnad, så djup som den går att dra när staden ligger som i en tjock dimma av avgaser.
På kliniken var det en massa papper som skulle fyllas i och sen blev vi visade till ett undersökningsrum och hör "Jaha, är det Linnéa Sjöström vi har här" Min första tanke är Kineser kan inte säga Sjöström och tappar hakan.
Men in kommer en Kines, han ler och ser på mig "Jo, jag pratar svenska" Det visar sig att han är född i Hong Kong, men flyttade tidigt till Sverige och bodde en mil från Linnéa i 30 år och har nu bott i Peking i fyra år. Världen är bra liten. Allt såg fint ut, men hon fick ändå en till pencillin för att vara på den säkra sidan och en kur hon kan ta med sig om det skulle hända igen. Sen tog vi taxi till hotellet, och vem går inte på gatan om inte vår lilla Mackan?
In på rummet som luktar av något som ligger och ruttnar blandat med den här söta, kvalmiga doften som ligger över hela Peking, vi är inte hungriga men har inte ätit sen frukost, så vi inser att det är en idé.
Nedanför vårt hotell ligger några restauranger och vi tar första bästa. Det är fullt. Hetsiga kineser som firar sin nationaldag. De står, går och äter om vart annat.
Just det, nationaldagen skulle vi märka av mer. I Kina har de nationaldag 1:a oktober och har då som tradition att ta ledigt tills den 7:e eller 10:e och åka in till Peking för att fira med sina vänner och familjer och besöka sevärdigheter som Muren, Förbjudna staden och Himelens palats. Så istället för 25miljoner invånare som det brukar vara är staden på runt 40miljoner. Bra datum vi valt med andra ord.
Hur som, vi ignorerar alla blickar från servitriser och gäster och sätter oss och får genast tre servitriser som ivrigt pekar på den ena rätten efter den andra och blir mycket stötta när vi inte beställer in deras önskemål. Efter att ha kört charader för att få ett glas till Ls vatten bestämmer vi oss och jag beställer något som på engelska kallas Fried fisch, låter ofarligt. De förklarar att det kommer ta 20 minuter, och jag säger att det är lugnt. Äntligen lämnar de oss ifred ett litet tag, för sen kommer de fram med en påse som de trycker upp i ansiktet på mig, i påsen ligger det en svart ormliknande sak som sprattlar! Jag får en hjärtattack, börjar gråta och är påväg ut genom fönstret, hela restaurangen är väldigt intresserade och skrattar. Jag lyckas ändra mat till en fisk som finns på bild. Tror ni inte att de kommer ut med en plastpåse fylld med vatten där det guppar omkring en fisk också?
Men underhållningen var inte slut, inte för servitriserna i alla fall, de höll på att skratta ihjäl sig när de såg våra tappra försök att äta med pinnarna. Well, vi blev bättre och bättre.
Sen förvandlades rummet till en tvättstuga, både vi och kläderna behövde få sig en rejäl omgång.
2 oktober Peking dag 2
Frukosten låg på en bakgata, en stor bamba med andra kineser och det bjöds på majssoppa (tror vi) som smakade slem och luft, degbollar som smakade ägg och luft, kalla ägg och groddar och skott som smakade luft och soja och ingefära. Mätta, goa och glada blev vi upplockade av vår Guide halv åtta på morgonen och gav oss iväg till Kinesiska Muren. Guiden berättade energiskt om Muren, den är 6000mil lång och byggdes 700 f.Kr till 1650 e.Kr. Det var fakta delen, sen pekade hon, skratta, hetsade oss med kort, toabesök (hon satt med öppen dörr) och sevärdigheter i ett rasande tempo hela dagen. Muren var fantastisk, en sjuk syn, som bara blev ännu sjukare när man såg att den var helt proppfull av kineser små som myror som klättrade upp för hela muren, men snart stod vi själva mitt i med ett enda mål; nå så högt upp vi kan. Med förmaningen ekande i bakhunudet "See you at 09.30 at the stone ore I will bbq-u!" stretade vi oss upp och så fort vi hade kommit upp en mit löstes folksamlingen upp och vi kunde njuta av morgonen och den första klara luften i Kina. Ljuset som strilade genom molnen, över bergen och muren i horisonten och hela tiden lockelsen, ska bara upp till det där tornet, och det, och det. Helt plötsligt var vi så långt upp man kan komma och nu hade vi en halvtimme på oss att ta oss ner om vi inte skulle bli bbq!
Precis som guiden förutspått hade det kommit ännu fler folk och vi fick slåss med näbbar och klor för att ta oss ner.
Sen kördes vi till en Jadefabrik, fem minuters guidetur där vi fick se hur de gör jadefigurer och så fick vi lära oss hur man skiljer äkta jade från glas, sen hade vi en timme på oss i affären och vi lärde oss snabbt att deras säljtaktik är att gå två decimeter efter en och försöka kränga allt som man kollade på eller vidrörde, vi ställde oss helt enkelt i en hög och pratade istället.
Nästa annhalt var Minggravarna, väldigt stämningsfullt var det. Det första som mötte oss var en jättesköldpadda, som betyder ett långt liv, sen en vacker trädgård och så den enda graven som var öppen. Där låg kejsaren, hans fru och två älskarinnor, egentligen hade han 3000 älskarinnor men det var bara de mest betydelsefulla som fick ligga där, betydelsefulla i den betydelsen att de hade mäktiga familjer. I själva gravkammaren var det fyra stora stolar och framför dem en underbar utsikt och uppdukat mat, samt instrument, Buddharullar och var sitt sovgemak. På natten kommer de upp och har en riktigt festmåltid enligt sägnen.
Sen gick vi upp på en höjd, templet och beundrade utsikten, en liten sjö som ramades in av en blå himmel med några vita, tunna streck till moln och bergen, allt i ett glittrande ljus från solen. Guiden berättade att alla kineser tycker att deras föräldrar och gamla har haft det så hektiskt i sina liv att de väljer så vackra och avlägsnaplatser som möjligt till deras avlidna, att göra som vi och begrava dem mitt i stan tyckte hon var fruktansvärt. Och jag kan förstå henne, det är en vacker tanke, speciellt som de döda kommer upp varje natt och får njuta av utsikten och lugnet.
Strax var vi ute ur gravarna och påväg igen. När vi kom fram var tydligen vårt bord inte klart, så undertiden fick vi den obligatoriska guidningen, vi fick på två minuter se varje steg i hur de tillverkade sina kända metallföremål med utsmyckningar på. Sen var det mat, överdådigt, en stor platta på bordet med ett tiotal olika rätter på, till det te och sprit. Nu fick vi god tid på oss i butiken för plåtburkarna. Nu börjar guiden blir frustrerad över att vi inte köper något. Sedan åkte vi till en medicinskinstution, där vi fick en introduktion till Kinesiskmedicin, samtidigt som vi fick fotmassage. Gott var det. Sen kom det in en läkare som gav oss gratis hälsoundersökning, han kände på hur vår puls slog och såg in i våra ögon och nu köpte jag en medicin som jag skulle ta i en månad, för hyn, för vikten och för själen, får se om den hjälper (hittills har jag tappat 4 kilo, kissar hela tiden och fått fler finnar, men det har inte ens gått halva tiden). Han kollade även på linjerna i handen.
Efter detta åkte vi till en sidenfabrik där vi fick följa tillverkningen från Fjäril, till larv, till puppa till Siden, om det bara låg en larv i puppan blev den till siden. Om det däremot låg två larver i puppan kunde man inte snurra upp tråden, för då hade de trasslat sig, men då använde man dem till exempel täcken, spännande. Sen fick vi självklart handla.
Sen avslutades dagen med teprovning, väldigt mysigt och trevligt. Provade ett Oolong-te som jag belv förtjust i, med en lakritseftersmak.
Vå åkte hem, fräschade till oss och sen mötte vi upp Felix, Kajsa och Emil, för det är lillgutens födelsedag, vi gick på en liten kinesisk restaurang och alla språkförbistringar och kulturkrockar gör ju att varje litet företag blir mycket komiskt.
Hittade pubgatan och en otroligt mysig pub där vi skålade, sjöng och hade det fint. Felix kläckte kvällens kommentar "Det känns nästan som man är i något orientaliskt land i typ Asien" Var det läkaren han pluggade till?
Det är tur att det finns offentliga toaletter överallt, för inga pubar, restauranger eller affärer har toalett.
3 oktober Peking dag 3
Dagen började med en lång sovmorgon, gott är det. Sen mötte vi upp Emil för frukost på Starbucks, så gudomligt gott, första riktiga kaffet sen jag lämnade Sverige. Efter Starbucks hittade vi den första fräscha toaletten i Kina, underbart! Till och med handdesinfektion på toaletten, dessutom fanns det papper och tvål, lyx.
Vi undersökte möjligheten att hyra cyklar, men bestämde oss istället för att åka till Zoo. Det var skönt, en oas av fräsch luft och grönska, men ganska snart övermannades Zoo av hetsiga kinesiska semesterfirare. Parken var väldigt liten i förhållande till hur mycket djur de hade och alla större djur satt en och en i en kal, smutsig bur. Besökarna hetsade mot djuren, en helt annan inställning än hemma, här var djuren till för att underhålla och några apor axlade den uppgiften ganska bra.
Fåglarna såg ut att ha sjukdomar och hade slitit bort fjädrar.
Vi kände oss som en attraktion, bara buren som fattades, folk såg på oss med skräckblandad förtjusning och smygfotade oss, eller fotade oss helt öppet. En mamma kom fram med en dotter på armen, dottern var ledsen, så mamman pekade på oss och ville att hon skulle vinka åt oss typ "kolla på där, dom ser väll lustiga ut! Kolla nu!" Men vi vinkade och ställde upp på kort, till allas glädje.
Det var hopplöst att få tag i en taxi hem, alla skulle hem och vi förstod inte vilken buss vi skulle ta, men ett snällt kinesiskt par hjälpte oss och körde hem oss mot en liten ersättning.
Vi bokade biljetter åt M, L och E till Qingdao, sittplatser 10h under natten, låter kul, sen fixade vi lite med deras nya boende och bestämde mig för att åka hem, och njuta av de sista dagarna. Och så blev det.
4 oktober Peking dag 4
Klockan kvart över sju blev vi hämtade på hotellet och ställde in oss på en minst lika hektisk dag som förra guide dagen. Vi började med Sommarpalatset och guiden skällde på oss och undrade varför i hela friden vi hade valt denna veckan, det började vi också undra. Sommarpalatset var jättevackert, och vi fick hela tiden springa efter vattenflaskan som vår guide höll upp, alltid några meter framför oss, förmanande om att vi skulle gå lite snabbare. Vi fick inte gå upp till själva palatset, för de håller på att bygga om, men vi gick i den långa korridoren, som är byggd helt utan lim och spik och utsmyckad med bilder ut kinas historia, ungefär som kyrkotak. Bredvid korridoren fanns en stig och en stig med småstenar, den var till för akupressur, Kejsaren skulle gå barfota där och få massage.
Under vandringen börjar vi prata om offentliga toaletter och får reda på att det är relativt nytt här, tidigare satte sig folk på gatan, men fortfarande använder inte kinser dörr, utan på de offentliga toaletterna kan man se en fyra fem stycken som gör sina behov och samtidigt berättar om hur dagen har varit eller om det senaste skvallret. Det var först år 2000 som det, efter klagomål från turister, blev tvång på att ha dörr på toaletterna, vår guide kunde fortfarande inte förstå varför man ville ha dörr och frågade om vi verkligen hade dörr hemma.
Fortfarande kunde man se barn som hade byxor som inte satt ihop, som helt enkelt satte sig ner när det behövdes. Även vuxna satt här och var.
Sen bar det av till himelens tember, här var allt runt, väldigt vackert.
Efter det fick vi se hur man plockar ut pärlor från ostron, och, naturligtvis, handla.
Nu var det hög tid för lunch, till lunchen skulle det vara underhållning, och vi funderade på om det var vi som var underhållningen, det kom fram en man med sitt barn och frågade om han fick sätta sig på de två lediga stolarna, visst svarade vi och sen kom hans fru och skulle föreviga ögonblicket, om hon bara hade förstått sig på kameran, det tog seriöst tio minuter innan hon fick till en bild (varje gång hon tryckte på avtryckaren släppte hon för tidigt) Sen blev det olika danser och magdanser.
Efter en god måltid var det dags för den förbjudna staden. Jättehäftig, men så mycket folk att det var svårt att se. Hade inte förstått innan att den var så enorm, jättehäftigt.
På kvällen var vi med Felix och Kajsa, Emil som själv skulle se Muren satt i bilkö i sex timmar, så han var inte med. Vi köpte lite spett på gatan, jag provade två vegetariska och två frukspett, så gott!
Sen drack vi öl och låtsades att vi var på en strand i ett varmt land, alla utom L som fortfarande går på penicillin och drack kaffe.
Restaurang, köpte märken till ryggan och sen rakt ner i sängen.
5 oktober, sista kvällen med gänget
Vi åt frukost på Starbucks, fikade och lallade omkring hela dagen, sen skulle vi ut och äta, Felix fyllde år idag. Innan dess passade jag på att lägga över Ls kort till en skiva, så jag har med kort hem! Och klippa mig, mycket intressant, men resultatet blev över förväntan, jättesnyggt och billigt med; hårmassage, inpackning och klippning på en av Pekings trendigaste frisörer för 280, inte illa.
Sen firade vi Felix på en restaurang, vart annars? och återkom till bargatan, hittade en där vi satt på kuddar utan skor på ett loft och rökte vattenpipa. Myys!
30 oktober, taget sista delen
Matlada fran hotellet, mycket battre an frukosten och sen vanta pa taget. Vagnen ar superfrach! Vi fick lakan som var packiterade i plast, samt handdukar och badtofflor till toaltetten, snart gick hela vagnen runt i fula badtofflor. Tagvardarana ar kvinnor och de stadar hela tiden. Vi delar hytt med en tjej fran USA, Rebecka. Det finns TV och nar vi kom pa taget gav de oss varmtvatten och te eller kaffe. Toaletten ar tipptipp och det finns till och med luktagott i toasitsen. Synd bara att det inte gar att oppna fonstret, for det ar varmt i taget, men tagvardinnan kunde satta pa ac, skont!
Last och fatt i sig mat, man ar inte hungrig, men vi hjalps at och paminner varandra om mat och vatten och somn. Vi aker med den svenska familjen fran campingen, Felix, Kajsa och den norska guten i samma vagn. Tim och de fyra svenskarna ar i vagn 1, det tar ca en kvart att ga till dem fran var vagn, nr 10.
Lekt en massa med Eoan fran svenskfamiljen poch pratat en del med foraldrarna, supertrevliga. De lever verkligen for att resa, har en skruttbil, bor utanfor Malmo, hon jobbar i ett storkok och han som programmerare och alla pengar sparar de till resa, de har varit i princip overallt.
Under overgangen till Kina var det saklart passkontroll och sen akte vi in i en stor hangar, de tog isar alla vagnar som de leksakstagen man hade nar man var liten, BRIO. Sen lyfte de upp vagnarna en dryg meter upp i luften och bytte hjul, sen BDAM, PANG, BAM satte de ihop tagen igen och javlar i min lilla lada var det smallde och skakade. Sen korde de fram till stationen och horder av kissnodiga manniskor sprang fram till stationen, da hade toatelleterna varit stangda i nastan sex timmar, man far aldrig ga pa toaletten nar taget star still. Sen var det bara att krypa till kojs.
1 okrober, sista dagen pa taget
Vi kunde se en bit av muren fran taget, det var haftigt att se hur landkspaet forandrades, alla berg, vattendrag och sjoar, alla hus och manniskor som arbetade. Alla broar och livsfarliga dragningar taget gick pa, ibland flera, flera meter langt upp i luften. Manga tunnlar och hoga broar. Det ar sa haftigt att kunna folja och se sa mycket fran taget som man helt missar om man istallet flyger in i ett land, samtidigt som man har lite svart att greppa att man verkligen ar i ett annat land.
28 september forsta dagen i Ulaan Batar
Foljde med L till SOS Medical. Dar fick vi en tid iprincip direkt, en tandlakare gick helt eneklt in pa sin rast nar han sag hur ont hon hade. Med i rummer var jag, L, tandlakaren, en tandskoterska och en tolk da tandlakaren inte var helt hundra pa att han verkligen kunde gora sig tillracktligt bra forstadd. L satt i stolen och vi andra stof bojda over henne och pratade, jag och L pa svenska, jag och tolken pa engelska och sen tolken och tandlakaren pa mongoliska, sen tillbaka igen. Haha, maste varit en syn. Stackars L.
Tanden var sa svullen att han inte kunde ta rontkenbilder eller undersoka munnen och heltplotsligt tar han fram en kniv och fragar mig om det ar okej, eh... Jo, det ar det vall? och da ville han att jag skulle kolla om det sag bra ut nar han la snittet, sa nar L tittar upp star jag, tolken, tandalakren och skoterskan och glor ner i hennes mun, allt untan att hon viste om vad som hande, de ville inte skramma upp henne. Sen sog de var och plod och gjorde rent en massa. Hon fick tre sprutor med bedovning ich utskrivet penicillin och smartstillande och en ny tid dagen darpa klockan 11.
Vi tog taxi till hotellet och betalade aldelles for mycket, 10 000 turg, skulle rackt med 2000, ar man turist sa ar man..
Pa campet fanns knappt varmvatten, sa vi sag fram emot en lang, varm dusch da vi luktade en salig blandning av hast, eldrok, unket och svett, mumma. Men, tji fick vi, vattnet var fesljummet och stralen existerade knappt. Jag gjorde ett medicinschema at L och lmande henne i sang fort att ata.
Hittade en fantastik restaurnag, middag for tva for 23000, det kostar att ligga pa topp ;) (ca 120 SEK inkl dricka) Kopte med oss mat till L och sen gick vi ut for att kolla stan, sag nagra PB och pratade med tre stycken som gjorde samma resa som vi fast omvand. I foajen traffade vi en gut, Emil 19 fran Norge som ska ta samma tag som vi till Peking. Han reser ensam.
Fantastisk stad, mycket orientaliska inslag och saklart Jingis Khan. De tutar som idioter, hela tiden och ska man over en gata ar det bara att blunda, springa och hoppas pa det basta, har gatt bra so far.
Det ar mycket samstand som i Ryssland och Estland men har har alla telefon! Mycket (las alla gataor och en tredjedel av husen) ar upprivet, det varkar byggas och och nytt, har och var star nya lyxiga skyskrapor i glas som moter forfallna ruckel och gerer mitt i stan omringat av bergen.
Jag tanker mycket pa det har att resa och resandet och hur fantastisk manninskan ar pa att anpassa sig!
Hur vi kan satta oss i sma fordon, bilar, bussar, tag, flyg, fargor nar man kan ga pa oppna slatter.
Dar resan ar malet.
Pa kvallen gick jag och M till internetcafe och sen at vi pa ett steakhaouse dar de kunde tyska men inte engelska.
29 september sista dagen i Ulaan Batar
Vi vaknade vid nio och hogg in pa frukostbuffen bestaende av torra brodskivor, yohurt och pulvermjolk. Nu tog toapappret slut ocksa och det skulle visa sig att det skulle ta nastan ett dygn att fixa nytt. gillart.
Vid halv elva tog vi taxi till sjukhuset och det slutade med att vi fick ner priset till 5000 efter harda forhandlingar som nastan slutade med att M akte pa stryk av taxichaufforen.
Pa kliniken gjorde de ungefar samma sak som dagen innan och kunde konstatera att det verkligen var visdomstanden som var infalmmerad, trotts att den inte kommit upp ur kottet. De pratar med samma klinik i Peking och ska skicka over journal och bilder till dem samt bestalla tid at oss till den 1a. De ar vekligen sota och man om att det ska blir bra, heslt vill de att vi ska stanna en vecka sa de kan fixa iordning det ordentligt.
Pa hemvagen fick jag ner priset yttreligare till 2000.
Vi lamnade L pa rummet och motte upp Kajsa och Felix i lobbynfor att gora UB. Vi borjade med att se Gandantegchenling Monastery, en av UBs aldsta och storsta byggnad. Ett stortklosterkomplex med bonehus, tempel och boningshus. I en av byggnaderna kunde vi ga in och dar satt munkar mellan 5 och 25 och sjong i tva rader med ansikterna vanda mot varandra. Framfor dem fanns ett altare med en Buddhastaty. Rummet var stort och vi fick ta av oss skorna innan vi givk in och satte oss i en av de soffor som fanns utplacerade langs vaggarna. Trots den konstanta sangen gick flera munkar omkring, tillsynes planlost och flyttade mattor, kolla mobilen och lmana rummet for att sedan aterga till sin plats och fortsatta med sangen.
Undertiden vi satt dar kom fyra personer in och lamnade mat, forst gicvk de in, bad mot en vagg med Buddhatavla, sen mot en glasvagg vid altaret och till sist mot Buddhastatyn pa altaret. De fick ett blatt sidenband att lagga pa, en rest fran nomadreligionen, och sen gav de maten till en aldre munk.
Det ar vanligt att man ser pa stappen stenhogar med en pinne i och ett blatt band knytet pa.
Det forsta som motte oss nar vi kelv ur taxin dar var fyra bas med en slags tunna i som man kunde snurra och ga runt, jag tror att det ar nagon slags reningsprocess. Sen gick vi in genom porten och dar var alla de klassiska husen med bojda tack och en massa farg, gulr, gront och rott. Overallt var det duvor och man kunde kopa fron att mata duvorna med, ska ge lycka.
Vi gick langs en massa metallrullar, guldfaragde som man skulle snurra pa, Buddhasskrift. Dar motte vi en uteliggare (sag han iaf ut som) som kunde endel svenska, och han kunde verkligen anvanda dem och forsta svaret, han har lart sig genom att prata med turister och vi hjaplte honom att fylla pa med nagra fraser. Jag bytte en svensk tia mot ett gammalt mynt som han hade.
Sen gick vi till Janraisig Datsan dar en 28meter hog Buddhastaty stod. Sa maktigt.
Taxi till Zaisan memorial.
Vi fick tag i en taxi till Shubaatar Square och regeringshuset med Jongis Khan. Hittade en fin restaurang och kopte mat med oss till taget, sen letade vi oss hem, det blir verkligen brutalt morkt, trots att det ar en storstad, gatlyckort verkar de inte vara bekanta med har.
Klappade pa L och sen internet.
