It's a never ending story..

26 september camp dag 1

Efter ett snabbt hejda motte oss en ung man pa stationen med vara namn pa en lapp. Vi fick veta att han var 23 och hette Arionbold, det var ungefar det vi fick ur honom. Vi och vara vaskor lassades in i en stor Jeep och akte bort fran Ulaan Batar. Forsta timman akte vi pa en dalig vag, men den var trots allt av asflat, dock utan linjer, vagren och med manga hal i. Sakerhetsbalte finns inte, men an sa lange ar det lugnt. Efter en dryg timma aker vi ut pa graset pa en sandvag med som flera ganger svange sa kraftigt att jag trodde att bilen skulle valta. Mer an en gang korde vi u en grop som nstan var 4 meter djup och 90 graders vinkel i botten, men fram kom vi. Till detta serverades fantastisk utsikt, soluppgang, milsvida berg och stepper. Sma taltomraden med en eller tva ger med djur runt om och den disiga soluppgangen over det blaaktiga landskapet, fantastiskt. Framme pa campet fick vi var lilla ger med tradetaljer malade i orange och nagot liknande dalamalning pa. Mitt i geren star en kamin som anda varmekalla som vi forvantas skota sjalva. Vi fick aven rena koppar och hett tevatten.

Efter lite info om stallet, Hustai National Park som bla verkar for ekoturism och for att bevara vildhastarna, de bedriver mycket forskning och har en forskningsstation langre in i nationalparken, fick vi hugga in pa frukosten, sanslost lyxigt kandes det med nagon som skurit upp gurka, farsk brod och slippa disken i handfatet pa toaletten!

Har finnt till och med dusch, toalett med rinnande vatten, tval och internet.

Vi gick en tur pa en dryg timma upp pa den hogsta toppen runt campet och ingen kan klaga pa den utsikten, sag aven vildhastar och kor.
Varje gang man oppnar dorren pa sin ger blir man lika forvanad och hanford over hur vackert det ar. Mestadels bla himmel, sol och berg sen molnens skuggspel over bergen.

Efter en god lunchbuffe akte vi pa saffari med en sot mongol som korde oss. Vagen existerade knappt mer an som upptrampade stigar an hjulspar. alla var valdigt trotta och det var sa varmt i bilen att vi gang pa gang nickade till. Forst stannade vi vid ett gravmonument uppfort ca 600- 700 f.Kr bestaende av 550 skulpturer av sten formade till manniskor och djur, mestadels djur. De stor pa en flera hundra meter lang rad, tva och tva med ansikterna mot varrandra fram till en grav gjord av fyra snidade, platta stenar staende som en lada. Framfor graven satt ett lejon och klockan tre ett far och klockan fyra ungefar tre meter ifran graven stod fem stenfigurer.

Pa saffarin sag vi en orn, vildhastar, kor, ett nastan uppatet raddjur, flera minkar och getter(fragetecken) samt horde deras rop, det gor man tydligen bara den har tiden pa aret. Han som korde tyckte nog att vi var konstiga som mest kollade pa landskapet an sma, sma djur som man inte vet om det ar stenar eller inte ;)

Sen siv vi gott fram tills middagen!
Dar mottes vi av varma handdukar och en fantastisk solnedgang. Sallad till forratt, ris, champinjoner, stekta paprikor och morrot till huvudratt och blabarsyoghurt till efterratt.
Pratade med en svensk familje som var dar, en jattesot tjej pa kanske sju och hennes foraldrar, alla fran Malmo.

Sen var tanken elda, duscha och tidig somn med eldvakt. Men under midddagen fragade de om vi ville att de skulle komma in och elda klockan 03 och 07, det tackade vi saklart ja till!

Sen helt plotslkigt hade en mongolisk guide fran ett annat resebolag funnit sig till ratta i var 35-graders ger. Han tog med sig sin driver och en flaska mongolisk vodka. Tacka gudarna for Wictors lilla hutt! Dar kommer man lindrigt undan, han ville att vi skulle shotta ut koppar....

Vid tolv somnade vi gott i en varm ger till en sprakade brasa.

Ger heter alltsa det taltet som vi bor i. Det ar uppbyggt av trapinnar i en cirkel som vid ca 1,5 meter viker in mot centrum mot ett hal i taket. Pa det ligger fost ett lager tyg, sen tva lager av en tjock filtad matta, formodligen av myskoxe och sen ett lager tyg ytterst. Den har tradorr och star pa en gjuten betingplatta. Detta ar ett traditionellt mongoliskt hus och gar alltsa inte att flytta.

Yurta ar nagot likande, men ar enklara att flytta och det ar nomaderna som anvander den. Dagens visdom.


26 september camp dag 2

Har sovit som ett barn i natt, vaknade tva ganger och tankte ga ut, men kom pa att det inte gick for att taget rullar, sa det gick inte. Efter ett tag insag jag att vi inte var pa nagot tag och att jag kunde ga ut sa mycket jag ville, jag tog pa mig ett extra tacke och somnade med ett skratt. Nar vi vaknade var det kallt, stackars L och M hade frusit hela natten, och nej, ingen hade kommit och tant at oss.
Spisen var sa kall att det nastan tog en timme att fa fart pa den.

Var van fran igar kom och sa hejda, han aker till UB med sina gaster. Kompisen som var dar igar och blev stupfull och som trots att han knappt kunde ga anda skulle ha sista shotten motte oss med solskensleende vid frukosten. Det syns att de inte har fri tandvard som barn har, syntes lika tydligt i Ryssland.

Karlavagnen var vacker igar, hela himmlen var gudommlig, sa klar och nara.

Vi ar ca 1500 meter over havet och L forsoker kurera sin visdomstand med saltvatten, stackars.

Efter frukost skulle vi rida och gick mot entren, dar blev vi motta av managern, den ena av tva som kan engelska dar, som berattade att de holl pa att hitta vara hastar, de  gar ju fritt pa natten, sa underbart.

Detta ar en oas av vanlighet och lugn pakiterad i en fantastisk miljo.

Ridtiren var lugn och fridfull, L satt tryggt i sadeln och var guide som inte kunde engelska holl forst bade min och Ls hast, men snart fick jag ta hand om mitt busfro sjalv. Guiden hade pa sig en lila sidenrock med motiv och ett gront skarp i midjan. Han sjong tyst under stortsta delen av turen, annars sag han lite uttrakad ut, tva timmars skritt kanske inte ar for upphettsande, det tyckte inte mitt busfro heller. Nar det ar ungefar en halvtimme kvar sager L att nu kanner hon sig trygg och jag precis ska svara Och jag har fatt koll pa mitt busfro, stannar min hast och helt sonika lagger sig ner. Pa en sekund ar jag av hasten och den gar lugnt ivag at ett annat hall. Guiden skrattar, ger mig Ls hast och rider och hamtar den, upp i sadeln igen och nu ville den bara sticka ivag.

Ute pa stappen finns massa olika sortes gras och ljung, en insekt som utmarkte sig var en ljus en, storre an en humla, men sag valdigt tung ut, flog liksom bara en, en och helv meter upp och sen ner och hela tiden lat den som att den pruttade. Idag har vi begavats med varme och klarbla himmel, sa vi solade fram tills middagen.

Under lunchen larde vi kanna fler svenskar, Felix och Kajsa, 23 och 21 fran Stockholm, medicinstudernade och varit har nagra natter och Sofia och Karl som precis kommit till campet efter en natt i UB. Felix och Kajsa ska med samma tag som oss till Peking de hade fatt lyxgeren, med riktigt tragolv, vaggar, glas i taket och en kvinna som kom och skotte deras eld, de fick till och med ved. De hade lampa som fungerade, bordslampor, element, garderob, soffa, fotolj, byra, tvattfat osv, osv.

Sofia och Kalr hade haft riktigt otur med sina kupevanner, ett ryskt par med en liten son pa 4-5 som sop, deckade, pippade och sop. Fint.

Pa kvallen berattade personalen att de hade en jattestor grupp sa vi skulle fa ut maten till var ger, vi betamde sa att sammlas vi sju i lyxgeren och ata. Sen blev det traditionell mongolisk sang i ett annat hus pa anlaggningen.

Eldantet har vallat en del bryderier, spisen verkar ha valdigt hog verkan, eldar man blir det varm som fan och sen jattekallt efter redan en halvtimme-timme, att halla en jamn temperatur ar nastan omojligt. Eftersom ingen dykt upp natten innan forvantade vi oss en kall natt.

28 september camp dag 3
Det blaste hela netten, isvindar genom halet i taket och rakt ner i min sang, men de kom och eldade!

Frukost med svenskganget men L kunde inte vara med, sa fruktansvart ont i tanden. Nar vi skulle hem bad jag managerna om hjalp och nar vi kort en bit ringe det i chufforens mobil, Johan fran Iventus, han skulle hjalpa oss med tid pa en internationell klinik i UB, var sa glad over att hora en svensk som kunde losa det och att vi anvant oss av resebyra!

off to ullared för att införskaffa det sista, en hel massa småkrafs faktiskt.

nej nu får jag allt ta och nypa lille olle i örat!

det är härligt och vansinnigt!

Andrea ska för första gången på mycket länge, sen den tiden då pappa köpte skor, köpa ett par fotriktiga skor ämnade för strapatser och varmt klimat. Har till min hjälp (så det inte blir ett par converse och ett par ballerinaskor) med sig äldsta bror tillika friluftsexpert, det blir fint.

Fika med L den tredje musketören befinner sig far from here känns det som.

nu väntar vi (jag och min nyvän L som jag ska resa med) på våra visum och pass från Iventus som fixat resan Moskva till och med Peking och även visum, så att vi kan söka visum till Indien.