It's a never ending story..

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.

Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.

Onsdag går jag ut och vankar.

Torsdag sitter jag i tankar.

Fredag gör jag vad jag vill.

Lördag stundar helgen till.

Idag gor jag salunda vad jag vill, fast det gor jag mest hela tiden. Ikvall ska vi fira Katarina som fyller ar, det gors pa Teaste from Heaven, med coctails till efterratt, kan bli bra.

Vill helst inte packa ihopp mina saker, men jag borjar langta efter beachen, solstolar och drinkar, sa det kanns vart.

I morgon aker jag alltsa till BKK och den 14e vidare till Bali, formodligen stannar jag tre veckor dar.

30 oktober, taget sista delen

Matlada fran hotellet, mycket battre an frukosten och sen vanta pa taget. Vagnen ar superfrach! Vi fick lakan som var packiterade i plast, samt handdukar och badtofflor till toaltetten, snart gick hela vagnen runt i fula badtofflor. Tagvardarana ar kvinnor och de stadar hela tiden. Vi delar hytt med en tjej fran USA, Rebecka. Det finns TV och nar vi kom pa taget gav de oss varmtvatten och te eller kaffe. Toaletten ar tipptipp och det finns till och med luktagott i toasitsen. Synd bara att det inte gar att oppna fonstret, for det ar varmt i taget, men tagvardinnan kunde satta pa ac, skont!

Last och fatt i sig mat, man ar inte hungrig, men vi hjalps at och paminner varandra om mat och vatten och somn. Vi aker med den svenska familjen fran campingen, Felix, Kajsa och den norska guten i samma vagn. Tim och de fyra svenskarna ar i vagn 1, det tar ca en kvart att ga till dem fran var vagn, nr 10.

Lekt en massa med Eoan fran svenskfamiljen poch pratat en del med foraldrarna, supertrevliga. De lever verkligen for att resa, har en skruttbil, bor utanfor Malmo, hon jobbar i ett storkok och han som programmerare och alla pengar sparar de till resa, de har varit i princip overallt.

Under overgangen till Kina var det saklart passkontroll och sen akte vi in i en stor hangar, de tog isar alla vagnar som de leksakstagen man hade nar man var liten, BRIO. Sen lyfte de upp vagnarna en dryg meter upp i luften och bytte hjul, sen BDAM, PANG, BAM satte de ihop tagen igen och javlar i min lilla lada var det smallde och skakade. Sen korde de fram till stationen och horder av kissnodiga manniskor sprang fram till stationen, da hade toatelleterna varit stangda i nastan sex timmar, man far aldrig ga pa toaletten nar taget star still. Sen var det bara att krypa till kojs.

1 okrober, sista dagen pa taget

Vi kunde se en bit av muren fran taget, det var haftigt att se hur landkspaet forandrades, alla berg, vattendrag och sjoar, alla hus och manniskor som arbetade. Alla broar och livsfarliga dragningar taget gick pa, ibland flera, flera meter langt upp i luften. Manga tunnlar och hoga broar. Det ar sa haftigt att kunna folja och se sa mycket fran taget som man helt missar om man istallet flyger in i ett land, samtidigt som man har lite svart att greppa att man verkligen ar i ett annat land.

28 september forsta dagen i Ulaan Batar

Foljde med L till SOS Medical. Dar fick vi en tid iprincip direkt, en tandlakare gick helt eneklt in pa sin rast  nar han sag hur ont hon hade. Med i rummer var jag, L, tandlakaren, en tandskoterska och en tolk da tandlakaren inte var helt hundra pa att han verkligen kunde gora sig tillracktligt bra forstadd. L satt i stolen och vi andra stof bojda over henne och pratade, jag och L pa svenska, jag och tolken pa engelska och sen tolken och tandlakaren pa mongoliska, sen tillbaka igen. Haha, maste varit en syn. Stackars L.
Tanden var sa svullen att han inte kunde ta rontkenbilder eller undersoka munnen och heltplotsligt tar han fram en kniv och fragar mig om det ar okej, eh... Jo, det ar det vall? och da ville han att jag skulle kolla om det sag bra ut nar han la snittet, sa nar L tittar upp star jag, tolken, tandalakren och skoterskan och glor ner i hennes mun, allt untan att hon viste om vad som hande, de ville inte skramma upp henne. Sen sog de var och plod och gjorde rent en massa. Hon fick tre sprutor med bedovning ich utskrivet penicillin och smartstillande och en ny tid dagen darpa klockan 11.

Vi tog taxi till hotellet och betalade aldelles for mycket, 10 000 turg, skulle rackt med 2000, ar man turist sa ar man..
Pa campet fanns knappt varmvatten, sa vi sag fram emot en lang, varm dusch da vi luktade en salig blandning av hast, eldrok, unket och svett, mumma. Men, tji fick vi, vattnet var fesljummet och stralen existerade knappt. Jag gjorde ett medicinschema at L och lmande henne i sang fort att ata.

Hittade en fantastik restaurnag, middag for tva for 23000, det kostar att ligga pa topp ;) (ca 120 SEK inkl dricka) Kopte med oss mat till L och sen gick vi ut for att kolla stan, sag nagra PB och pratade med tre stycken som gjorde samma resa som vi fast omvand. I foajen traffade vi en gut, Emil 19 fran Norge som ska ta samma tag som vi till Peking. Han reser ensam.

Fantastisk stad, mycket orientaliska inslag och saklart Jingis Khan. De tutar som idioter, hela tiden och ska man over en gata ar det bara att blunda, springa och hoppas pa det basta, har gatt bra so far.
Det ar mycket samstand som i Ryssland och Estland men har har alla telefon! Mycket (las alla gataor och en tredjedel av husen) ar upprivet, det varkar byggas och och nytt, har och var star nya lyxiga skyskrapor i glas som moter forfallna ruckel och gerer mitt i stan omringat av bergen.

Jag tanker mycket pa det har att resa och resandet och hur fantastisk manninskan ar pa att anpassa sig!

Hur vi kan satta oss i sma fordon, bilar, bussar, tag, flyg, fargor nar man kan ga pa oppna slatter.

Dar resan ar malet.

Pa kvallen gick jag och M till internetcafe och sen at vi pa ett steakhaouse dar de kunde tyska men inte engelska.

29 september sista dagen i Ulaan Batar

Vi vaknade vid nio och hogg in pa frukostbuffen bestaende av torra brodskivor, yohurt och pulvermjolk. Nu tog toapappret slut ocksa och det skulle visa sig att det skulle ta nastan ett dygn att fixa nytt. gillart.

Vid halv elva tog vi taxi till sjukhuset och det slutade med att vi fick ner priset till 5000 efter harda forhandlingar som nastan slutade med att M akte pa stryk av taxichaufforen.

Pa kliniken gjorde de ungefar samma sak som dagen innan och kunde konstatera att det verkligen var visdomstanden som var infalmmerad, trotts att den inte kommit upp ur kottet. De pratar med samma klinik i Peking och ska skicka over journal och bilder till dem samt bestalla tid at oss till den 1a. De ar vekligen sota och man om att det ska blir bra, heslt vill de att vi ska stanna en vecka sa de kan fixa iordning det ordentligt. 

Pa hemvagen fick jag ner priset yttreligare till 2000. 

Vi lamnade L pa rummet och motte upp Kajsa och Felix i lobbynfor att gora UB. Vi borjade med att se Gandantegchenling Monastery, en av UBs aldsta och storsta byggnad. Ett stortklosterkomplex med bonehus, tempel och boningshus. I en av byggnaderna kunde vi ga in och dar satt munkar mellan 5 och 25 och sjong i tva rader med ansikterna vanda mot varandra. Framfor dem fanns ett altare med en Buddhastaty. Rummet var stort och vi fick ta av oss skorna innan vi givk in och satte oss i en av de soffor som fanns utplacerade langs vaggarna. Trots den konstanta sangen gick flera munkar omkring, tillsynes planlost och flyttade mattor, kolla mobilen och lmana rummet for att sedan aterga till sin plats och fortsatta med sangen. 

Undertiden vi satt dar kom fyra personer in och lamnade mat, forst gicvk de in, bad mot en vagg med Buddhatavla, sen mot en glasvagg vid altaret och till sist mot Buddhastatyn pa altaret. De fick ett blatt sidenband att lagga pa, en rest fran nomadreligionen,  och sen gav de maten till en aldre munk.
Det ar vanligt att man ser pa stappen stenhogar med en pinne i och ett blatt band knytet pa.

Det forsta som motte oss nar vi kelv ur taxin dar var fyra bas med en slags tunna i som man kunde snurra och ga runt, jag tror att det ar nagon slags reningsprocess. Sen gick vi in genom porten och dar var alla de klassiska husen med bojda tack och en massa farg, gulr, gront och rott. Overallt var det duvor och man kunde kopa fron att mata duvorna med, ska ge lycka.

Vi gick langs en massa metallrullar, guldfaragde som man skulle snurra pa, Buddhasskrift. Dar motte vi en uteliggare (sag han iaf ut som) som kunde endel svenska, och han kunde verkligen anvanda dem och forsta svaret, han har lart sig genom att prata med turister och vi hjaplte honom att fylla pa med nagra fraser. Jag bytte en svensk tia mot ett gammalt mynt som han hade.

Sen gick vi till Janraisig Datsan dar en 28meter hog Buddhastaty stod. Sa maktigt.

Taxi till Zaisan memorial.

Vi fick tag i en taxi till Shubaatar Square och regeringshuset med Jongis Khan. Hittade en fin restaurang och kopte mat med oss till taget, sen letade vi oss hem, det blir verkligen brutalt morkt, trots att det ar en storstad, gatlyckort verkar de inte vara bekanta med har. 

Klappade pa L och sen internet.